Jag sitter och gör modeller på bord till folk som är lite disabled. Eller pensionärer. VÄRLDENS tråkigaste projekt, och hans ingång är typ att göra något "fint". Det finns ju massa parameterar man måste förhålla sej till när man får ett jobb, men han säger liksom inte allt, utan det kommer pö om pö. Svinjobbigt för då kan jag ju inte göra ett bra jobb. Inte heller säger han riktigt vad han själv tänker på. Jag dog lite igår i alla fall. Idag ska vi äta lunch, så han kan lära känna mej. ... Eller, det blir väl trevligt.
Idag ska vi göra fullskala. Helt sjukt med tanke på att formen inte riktigt är satt. Och Victor och Anton kommer idag!! Ikväll ska vi fira deras ankomst. JA! Åh, vad jag har saknat någon att prata med om sånt jag håller på med med någon som kan fatta och typ hata lite med mej.
Men alltså. Jag älskar New York.
Låter jobbigt. skickar positiva vibbar åt ditt håll, hoppas han lär känna dig och att u gärna vill ha klara direktiv. =) Kram!
SvaraRadera